måndag 10 maj 2010

A Case of Brun Nötfärs


Lidl är en skabbig men användbar butik. Det mesta är fan inte billigt (förutom fiskpinnarna) men då och då går det att hitta något billigt och köpvärt!.
Denna lördag var en sådan dag då jag hittade nötfärs till det förmånliga priset av 40 kronor kilot! Jag knuffade mig förbi ett par dreglande kärringar, slet åt mig ett 500 grams paket och marscherade mot kassan.
Väl hemma så slängde jag min matkasse på sängen för att svara på ett antal meddelanden jag fått på datorn medan jag varit ute. En halvtimma gick och förens då pallrade jag mig upp för trapporna och slängde in färsen i kylskåpet.

Efter en natt inte allt för rik på sömn fick jag idén att rulla upp ett gäng biffar av färsen jag köpte dagen innan. Jag öppnade kylskåpet, grävde fram paketet och tittade misstänksamt på färsen. Den annars så mastiga och fina röda färgen nötkött vanligtvis har var ersatt med en fisbrun kulör. Färshelvetet såg ut som att det redan hade steks, och min aptit försvann lika snabbt som en higgs-partikel. Min hypotes är att färsen helt enkelt tillagades av värmen i mitt rum den korta tid den låg där. Jag skrek på min far som fick inspektera färsen, han öppnade paketet och tryckte ner sin giriga näsa för att lukta. Min far kom fram till att färsen var nog med största sannolikhet ätbar, men om det hade varit fläsk- eller blandfärs hade det varit mer tveksamt. Med viss skepsis litade jag på mitt fars utlåtande och bestämde mig för att trots allt tillaga färsen. Jag var orolig för att färsen skulle smaka skumt så jag bestämde mig för att göra en klassisk "Liljenbiff" (uppkallad efter mig själv) och smaksätta biffen med diverse ingredienser, vilket var lite snopet för från början hade jag tänkt mig en klassisk salt&peppar-biff som var lite rosa i mitten men det var såklart helt utelsutet. När jag skulle provsmaka mina nygjorda Liljenbiffar så tyckte jag att de smakade helt okej. Mina biffar valde jag att äta ihop med en kålsallad gjord på gräddfil och thousand island-dressing. Nu idag kan jag konstatera att valet jag gjorde var rätt, än har inga symptom på matförgiftning manifesterat sig, kontentan lyder som sådan att det är okej att äta härsken färs!

Recept på klassisk Liljenbiff:

För det första så ska du dra fram en bunke att lägga all skit i! Om du ej har en vanlig plasbunke du vanligtvis har till bakning så kan du använda pottan under sängen, glöm dock ej att diska pottan före användning.

Ingredienser:
  • Massa jävla kött fyyfaaan, helst nöt men vad som helst går bra, dock ej människa.
  • Några skvättar Chilisås
  • Salt, svartpeppar och vitpeppar
  • Riven vitkål/morot eller hackad lök för de snåla jävlarna som måste fylla ut gott kött (såna som jag)
  • Lite gräddfil (så att köttdegen blir rosa)
  • Ett ägg
  • Sista ingrediensen valfri, mitt val: finhackad vitlök
Knåda, forma, stek, ät och var glad.





Och nej det här är ingen jävla matlagningsblogg! Jag vill inte ha några tanter här!


3 kommentarer:

  1. LOL. Cool story bro.

    SvaraRadera
  2. Haah! "cool story bro" är ju en diss ditt as!XD

    SvaraRadera
  3. Köper jag kött brukar jag antigen direkt tillaga den när jag komma hem eller frysa ner den. Då slipper man sådana har jobbiga beslut, ska jag ta risken eller ej? Men sålänge det handlar om nötfärs och du steker det väl så är risken låg.

    Receptet ser inte tokigt ut. Lite fundersam över varför människokött inte skulle fungera i detta fall dock.

    SvaraRadera